Kalkbruksmuseet

Från början var Bläse, liksom resten av Gotland (och Europa) en del av en mytisk kontinent i ett hav söder om Ekvatorn. Här frodades alger, diverse småkräk och bläckfiskar – som singlade till botten vid sin död. Under miljoner år pressades resterna samman, förflyttade sig tusen mil norrut, höjde sig ur havet och bildade den klippa av kalksten.

På medeltiden började kalken utvinnas på Gotland. Som flest fanns hundratals kalkmilor och brott på ön. (Ingen vet hur många dopfuntar i svenska och kontinentala kyrkor som har gotländskt ursprung.) Bläse kalkbruk grundades 1849 och kalksten fick med industrialismen allt större betydelse för världen: I pulvriserad form i cement, som näring på åkrarna, vid tillverkning av tidningspapper, socker och järn. På tal om socker, låt oss inte glömma kalkens roll i tandkräm.

Bläse kalkbruk hade sin glansperiod mellan första och andra världskriget. Uppemot 140 arbetare var då anställda. År 1946 slocknade ugnarna slutgiltigt men utskeppning av sten fortsatte till 1954 då bruket lades ner. Tre decennier senare skapade ideella krafter ett unikt museum och industriminne. Utställningen här inne har en hel del att säga även vår tid. Du möter eldmästare och läskkärringar – människor av kött och blod som slet hårt, knappt fick lön för mödan, med risk för sina liv.