Kalkbruksmuséet öppnar igen sommaren 2024

Bläse Kalkbruksmuseum

I kalkbruksmuseet skildras stenindustrin på Gotland och besökarna får en unik inblick i arbetarnas liv och villkor. En hel avdelning berättar om kvinnornas och familjernas tillvaro, en annan visar George Mobergs berömda skulpturer.

På en guidad tur i museet kan du se hur det gick till att hugga och lasta stenen uppe i brottet. När stenen bränts i ugnen kunde den transporteras vidare. Transporten av bränd kalk kunde vara livsfarlig för en skeppare. Bränd osläckt kalk blir explosiv om den kommer i kontakt med vatten.

På området finns också ett 50-talsmuseeum med Konsum-butik, kök och vardagsrum.

Stentåget går igen sommaren 2024

Stentåget tar dig på en spännande åktur till stenbrottet. I så gott som alla stenbrott fanns det en industrijärnväg. Järnvägen i Bläse går mellan kalkbrottet och hamnen. Efter att bruket lades ner 1954 låg spåren kvar till 1972.

Järnvägsrälsen är nu tillbakalagd sedan 1991 och vi kan erbjuda en historisk åktur med lok och stenvagnar till det gamla brottet som nu är vattenfyllt. Resan med tåget (t/r) tar ca 40 minuter och banan är 1,6 km lång.

Promenadstigen

Promenadstigen är lagd i museets omgivning med informationstexter vid ett antal stationer, och är skapad för att belysa livet kring kalkbruket, i synnerhet kvinnornas, under stenindustrins epok i Bläse.

Kalkhanteringens historia

Bränna kalk till murbruk har gotlänningarna kunnat sedan medeltiden. När öns kyrkor började byggas på 1100-talet kom både bränd kalk och kalkstensblock till användning. Från mitten av 1600-talet tog exporten av bränd kalk fart och skutor med kalk gick från ön till svenska, danska och tyska hamnar. Det var då Gotland fick en ny herremansklass— kalkpatronerna . Mot slutet av 1800-talet ökade efterfrågan framför allt på kalksten. Man behövde kalk till järn och stålverken, pappersindustrin och sockerbruken. Cementtillverkningen kom också igång.

Vid 1900-talets början fanns ett 30-tal stenbrott på norra Gotland. Arbetet i ”stenbacken” var slitsamt, man hade bara enkla handverktyg till sin hjälp. Efterhand fick brytningen en mer industriell prägel men ända in på 50-talet lastades stenen för hand i stenbrotten. Sedan kom industrialiseringen igång och man koncentrerade produktionen till ett fåtal stenbrott och många andra stenbrott lades ner, vilket var en tragedi för de familjer som försörjde sig på näringen.

Bläse kalkbruk började redan på 1860-talet med kalkbränningen. Det uppges att tre ugnar var i drift samtidigt 1883. Brukets glansperiod var 1920– 30; då arbetade periodvis 140 man i Bläse. Kalkbränningen upphörde 1946, därefter skeppades kalksten ut under ytterligare ett tiotal år.
Stenindustrin har stor betydelse för Gotland än idag. I Storugns på norra Gotland finns Nordkalks stora stenbrott. Där bränner sedan 1989 också Kalkproduktion Storugns AB kalk i sin toppmoderna ugn. I Slite, 3 mil söderut från Bläse, bryter Cementa AB kalksten för sin cementtillverkning.

1983 skänktes hela anläggningen i Bläse till Stiftelsen Bläse Kalkbruk Industriminne av dåvarande ägaren Euroc. Bläse Kalkbruksmuseums intresseförening bildades samma år och har sedan dess oförtrutet arbetat med att bygga upp museet i Bläse och utveckla verksamheten. Portarna öppnades för allmänheten 1985.